Pia Eriksson, biträdande professor i socialt arbete, Helsingfors universitet
Juridiska ramar och professionella avvägningar
Begränsningsåtgärder inom barnskyddet regleras strikt av barnskyddslagen (§ 61–74). Syftet med begränsningarna av bland annat kontakter och rörelsefrihet är att skydda och trygga barnets hälsa och uppväxt. Ur personalens perspektiv ses begränsningsåtgärder som ett nödvändigt arbetsredskap och en viktig del av det professionella handlingsutrymmet inom institutionsvården. Samtidigt vittnar vård- och fostringspersonalen också om ambivalens i förhållande till otillräckliga befogenheter eller otydlighet till exempel i sektorövergripande samarbete.
Ungdomarnas upplevelser av trygghet och aktörskap
Ungdomarna upplever ofta begränsningarna som bestraffningar som väcker känslor av orättvisa, ilska och frustration. När dessa erfarenheter upprepas kan de bidra till en negativ spiral där relationen till personalen försämras och tilliten till både vuxna och systemet minskar. Personalen kan börja uppfattas som motståndare, vilket minskar viljan att samarbeta. Samtidigt påverkas gruppdynamiken då begränsningar vid en boende-enhet kan skapa både samhörighet och konflikter ungdomarna. Begränsningar kan även bidra till en hotfull eller spänd atmosfär – särskilt när de används ofta.
Samtidigt finns en nyansering i ungdomarnas berättelser. Begränsningar som tydligt syftar att skapa fysisk trygghet kan upplevas som begripliga och fungera trygghetsskapande. Även en låst dörr kan i vissa situationer inge en känsla av trygghet. Då begränsningar ofta stärker den fysisk tryggheten till exempel genom att hindra självskadebeteenden eller användning av rusmedel kan de samtidigt påverka den emotionella tryggheten negativt. Många ungdomar berättar om en ökad känsla av ensamhet, otrygghet och att ingen vuxen verkligen bryr sig.
Ungdomar beskriver också hur orsaker till begränsningar inte alltid förklaras, eller att tillämpningen upplevs som inkonsekvent. Många upplever att deras möjligheter att påverka besluten är mycket begränsade och att deras åsikt inte gör någon skillnad. I denna kontext blir begränsningar inte bara en åtgärd – de blir också ett uttryck för makt.
Ungdomarnas budskap är tydligt: trygghet skapas inte främst genom regler, utan genom relationer. De efterfrågar mer lyssnande, tydligare förklaringar och ett större fokus på vård och rehabilitering i stället för regler.
Vad innebär detta för praktiken?
För professionella innebär detta en viktig balansgång. Begränsande åtgärder kan vara nödvändiga, men deras effekter sträcker sig långt bortom det omedelbara syftet. Hur de genomförs och kommuniceras avgör i hög grad hur de upplevs – och vilka konsekvenser de får. Det handlar inte enbart om att följa lagstiftningen – utan om hur åtgärder upplevs, förstås och förankras i relation.
Socialarbetaren har en viktig roll i att skapa utrymme för samtal med ungdomarna i en lugn miljö, kan ge en mer nyanserad bild av hur vardagen faktiskt upplevs. För att motverka ungdomars känsla av att sakna inflytande behöver socialarbetare och andra professionella också arbeta mer med barnets rättigheter. Det innebär att säkerställa att barnet får information i en form det faktiskt förstår, att följa upp eventuella konsekvenser av att ifrågasätta eller överklaga beslut.
Lagstiftning i förändring
Samhällsdiskussionen samt pågående förändringar i lagstiftningen visar att frågor om kontroll och begränsning står högt på agendan. Förslag som möjliggör placering av barn i slutna enheter samt utökade befogenheter hos personal signalerar en tydlig förstärkning av kontrollperspektivet. Samtidigt som en del av förändringar är motiverade (som möjligheten att bättre skydda barnen från kontakt med skadliga personer och erbjuda längre perioder av särskild omsorg) väcker utvecklingen en viktig fråga: hur säkerställer vi balansen mellan fysisk och emotionell trygghet?
Ungdomarna efterfrågar inte i första hand fler regler, utan bättre relationer. De lyfter fram behovet av vuxna som lyssnar, förklarar och visar genuin omtanke. De betonar vikten av konsekvent och rättvis behandling, och att fokus riktas mot det som upplevs som allra viktigast – vård, rehabilitering och stöd i att må bättre.
Bloggen baserar sig på följande studier:
Utriainen, Siiri & Eriksson, Pia (2023) Lastensuojelun rajoitustoimenpiteet valtion koulukodeissa. THL Raportti 6/2023. https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-408-146-7
Eriksson, Pia & Utriainen, Siiri (2026, i tryck) Nuorten riskikäyttäytyminen ja rajoitustoimenpiteet sijaishuollossa – rajoituspäätösten analyysi. Nuorisotutkimus.
Niemi, Minna & Eriksson, Pia (2026) Rajoitustoimenpiteet lastensuojelulaitosten arjessa: keskiössä päätöksenteko ja päätösten toimeenpano. Janus: sosiaalipolitiikan ja sosiaalityön tutkimuksen aikakauslehti. https://journal.fi/janus/article/view/161098
